Har just lagt ner min konstsida ”sittstill.nu” och tittar på allt material som fanns utlagt på sidan. Hittar min favoritmålning ”Het natt”. I drygt ett decennium av mitt liv levde jag herrgårdsliv och där, i den magiska miljön, kom den här målningen till. Den är en av mina favoritmålningar som visades på utställningen ”Livet på herrgår´n”, där den också blev såld i ett nafs. När jag nu ser den vill jag bara ha tillbaka den och låta den hänga på någon av mina egna väggar. Visst är jag glad över att den är såld och att den pryder någon annans vägg hos någon som tyckte om den så mycket att de ville spendera sina pengar på den. Men ändå. I alla målningar som jag gör finns lika många känslor som penseldrag. I alla lager ligger eftertanke och minnen. Egentligen vet jag inte om det är själva målningen eller tiden jag vill ha tillbaka, men det är ju lite enklare att få tillbaka en målning än den tid som varit…
Nu ska jag inte romantisera för mycket heller för inte gillade jag när det sprang möss över golven eller när jag inte kunde duscha varmt för värmepumpen strulade eller när det blev översvämning i källaren. Det fanns både bra och dåliga saker. Som med allt i livet. Tur att hjärnan väljer att minnas det goda. Som att stå framför elden som brinner i en vacker kakelugn i en herrgård där minnen skapats genom hundratals år.
