Med nära 13 miljoner steg i benen på knappt tre år känner jag mig långt ifrån less på att gå. Snarare tvärt om. Så många tankar har flutit genom kroppen, så många dofter, så många väderlekar och så många miljöer. Till favoriterna hör skogen. Det är nåt med den som gör att jag blir harmonisk. Det är inte alla dagar jag börjar promenaden med ren och skär lycka inombords, men när promenaden är klar och jag lämnar träden bakom mig känns det annorlunda. På ett bra sätt. Det är som om träden står där för mig och ger mig styrkan tillbaka. Hur skämmigt och flummigt det än låter så brukar jag hälsa på dom ibland. Några gånger har jag till och med stannat upp och lagt handen mot en majestätisk stam och känt samhörighet. Inte för att den sätter mig på plats och visar hur obetydligt mitt liv är i det stora hela. Nej, den får mig att känna mig som en del av allt och att jag faktiskt har betydelse i allt det stora. Utan mig skulle du ju aldrig få läsa det här. Bara en sån tanke är ju svindlande. Skämt åsido. Ut i skogen. Ta in trädens visdom. Känn harmonin.

Trevlig helg!