Om jag missar att skicka med en emoji när jag sänder ett sms till min dotter får jag tillbaka ”är du sur?”. ”Mysigt ❤️” betyder ju något helt annat än ”Mysigt 🥶” i en smskonversation. Skriver jag bara ”Mysigt” så kan det ju betyda vad som helst om man bortser från vad själva ordet i sig betyder kort och gott. Har vi blivit beroende av emojis och tappat förmågan att uttrycka oss så väl så att inga missförstånd uppstår? På senare tid har jag haft några konversationer som barkat helt åt skogen på grund av att nyanserna i texten inte kommit fram och tonläget misstolkats. Det kan ju ha förödande konsekvenser om inte missförståndet reds ut och livslånga konflikter kan bryta ut. Detta på grund av att dessa små färgglada gubbar inte använts för att beskriva de känslor man egentligen vill uttrycka. Som språkpolis och textälskande varelse tycker jag det är lite sorgligt att språket ersätts av känslouttryckande gubbar istället för ett målande språk. Det här kanske inte är en stor fråga eller en särskilt viktig reflektion om man jämför Gretas miljökamp eller andra världspolitiska händelser och katastrofer, men den är kanske viktigare än man tror.
Vad skulle hända om all text byttes ut mot emojis? Språket skulle kanske dö ut och vi skulle vara tillbaka där vi började.
Ugh ugh.
Bara en liten tanke medan jag stickar min höstiga tröja i det omöjliga garnet.