Det absoluta nuet.

Inte visste jag att jag hade saknat ateljén så mycket. Gick dit idag för första gången på flera månader. Det har varit för kallt, det har varit för mycket annat, det har varit för stökigt, det har varit för lite idéer i mitt målarhuvud. För några dagar sedan knackade en idé på däruppe i den kreativa delen av hjärnan och jag tvekade inte en sekund att göra den när jag fick bilden presenterad för mitt inre. Efter min snabba morgonprommis i vårluften pilade jag upp som en iller till ateljén. Gud vad den var stökig och eftersatt. Huller om buller låg tomma kartonger, ljusslingor efter julen, tejprullar och skräp som jag inte ens visste vad det var. Bort, bort bort, städa, städa, städa. Till slut kunde jag fokusera på penslar, färger, duk och motivet. Ungefär klockan 10 drog jag det första penseldraget och när jag trodde jag skulle ta en paus för att äta lunch så var klockan redan tre. När jag hamnar i målarkoma så tänker jag inte så mycket på tid eller på någonting överhuvudtaget. Det är det bästa tillståndet som finns. Allt fokus ligger på det jag gör, i det absoluta nuet. Inga världsliga problem tränger sig på, inga tankar på sjukdomar och död (jo, tyvärr händer det att jag tänker på det ibland, mot min vilja), inga ekonomiska bekymmerstankar, ”vadskajagätatillmiddag-funderingar uteblir. Kort sagt I am in heaven! Fast på jorden förstås men du vet vad jag menar. Tror jag ska måla lite oftare. Hur kunde jag glömma hur underbart det är?

Camel pose

En reaktion till “Det absoluta nuet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.