Ensamkvällar i all ära men ibland kan de kännas nog så tråkiga. Inget underhållande på TV och Netflix utbud just nu är inget att hurra för direkt. Sitter och lyssnar på musik från förr. Alltså superförr. När Freestyle sjöng om hur man rullade runt bland mjuka kuddar och X-models deklarerade i en smäktande ballad att ”Det finns bara en av dig och det är du, det finns bara en av mig och det är jag, det finns bara tvåååååååååå av oss och det är vi”. Det var tider det när jag spenderade mer tid på discogolvet än i skolan och när jag blev nykär nästan hela tiden. Nu sitter jag här och ser spåren efter dagens besök av barnbarnet som grävde fram leksaksverktyg som han fick för tre år sedan i julklapp. Vi lekte att vi paddlade iväg långt bort men så plötsligt gick båten sönder och han var tvungen att laga den (därför blev verktygen aktuella). Fattar inte att jag har barnbarn. Identifierar mig tydligare som en person som står på diskogolvet och gör häftiga moves än på golvet lekandes med barnbarn. Märkligt då jag numera tyvärr aldrig är på några  dansgolv (kan i och för sig hända i sällsynta fall) utan för det mesta rullar runt på golvet med sonsonen och gör resor i fantasin både upp till rymden och ner i djupa okända hav. Kanske är det så att minnena blir till fantasier med tiden? Den tiden på dansgolvet kommer aldrig tillbaka och jag är ganska säker på att jag inte kommer befinna mig på ett dansgolv i samma utsträckning som i tonåren (fast man vet ju aldrig!!!!) och därmed blir ju känslan av min identitet en fantasi. Svårt att hänga med? Ja det har jag också. Oooops, nu är det ju godkänt att gå och lägga sig. Klockan har passerat 21. Tack för att Du lyssnade. God Natt. Fast innan jag hoppar i säng ska jag fan ta och dansa till min favvolåt…Earth Wind & Fires ”Fantasy”.

Every man has a place

in his heart there´s a space

And the world can’t erase his fantasies

Take a ride in the sky

on our ship fantasiiiii

All your dreams will come true

Right away