Fängslad av mina ben…alltså skelettben!

06DD56BF-9EC6-4F8E-A751-219B300CE256Det här är min gode vän, Jim. Vi lärde känna varandra när han var anatomilärare på den konstskola jag gick på för typ tio år sedan. Då var han en ganska nykläckt skulptör (med en väääääldigt nasal Skelleftedialekt…) från Florens där han utbildat sig i fem år. Det som fascinerar mig djupast med Jim är hans enorma drivkraft som aldrig tycks sina. Innan han flyttade ner till södra Sverige bodde och verkade han i Skellefteå. När arbetsdagen var över på universitetet (där han arbetade som anatomilärare) gick han till sin ateljé, eller ”hålet” som han kallade det, och skulpterade långt in på natten. I storm, drivis och minus 40 grader och alla andra väderlekar gick han varenda kväll till sitt hål, han skulpterade, gick hem sent och sedan upp tidigt nästa dag för att jobba. Även på helgerna spenderade han tid där. Framgångarna och uppdragen var väldigt frånvarande men trots det harvade han på. Sånt imponerar på mig. Vad gör att han ids, har jag frågat mig många gånger när jag själv inte ser någon mening med vad jag gör. Just den frågan har vi genom åren diskuterat otaliga gånger samt om framgångar, motgångar, visioner och allt annat som följer när man är en skapande person. Vi har tillbringat mycket tid ihop. Många gånger har jag suttit modell åt honom (han tycker det är bra att mina skelettben och muskler är så definierade) och vi har haft utställningar ihop. Vi har bråkat, vi har skrattat och vi har till och med fällt några tårar när allt känts som mörkast och som mest hopplöst. Vi har var för sig tappat fokus på konsten men ändå lyckats komma på fötter igen, tack vare peppning från varandra. En sak som håller Jims entusiasm uppe är biografiska böcker och skildringar om intressanta livsöden. Ofta ringer han mig och beskriver (på in och utandning) lyriskt hela boken tills mitt öra ser ut som blomkål (att norrlänningar är fåordiga är en fet myt!!!). Ett bränsle att orka kan vara att ta del av någon annans historia och att se andra som har kämpat och kämpat och som till slut lyckats. Tappar man tron på att man ska lyckas tappar man nog hela drivkraften. Hursomhelst så är det en förmån att ha en konstnärsvän som Jim och jag är väldigt tacksam över det! Som så för många andra skapande personer så tvingas man ha ett annat arbete på sidan och i Jims fall så är han just nu delägare i en Flüggerbutik som han går till i stort sett varje dag. Nu har han förmånen att kunna stå och skulptera mellan kunderna och drömmen om att en dag helt kunna leva på sina skulpturer gör att hans drivkraft aldrig sinar. Jag tror att hans dröm en dag slår in och då är jag den första att gratulera! Han jobbar hårt och det lönar sig!!! Go Jim Go!!

Titta in på hans hemsida här och se alla fina skulpturer i brons han har gjort!

2 reaktioner till “Fängslad av mina ben…alltså skelettben!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.