Idag lyckades jag hitta rätt i motionsspåret (Läs blogginlägget ”Kroppens passagerare” så fattar du vad jag menar). De 7,6 kilometrarna avverkades i strålande sol och en temperatur på +2 grader. I spåret funderade jag på det här med mitt bloggande. Hur länge kan jag skriva om promenader, kost och konst och andra suspekta saker utan att det blir tjatigt? Om det blir tjatigt är det ju knappast inspirerande och hur intressant är det egentligen att läsa om vilken temperatur det var när jag gick i motionsspåret? Och vem känner sig inspirerad av att läsa att jag gått 7,6 kilometer? Att dessutom endast skriva för runt 20 unika besökare/dag samt mina 18 följare (som jag högaktar och är oerhört tacksam över!!!!!!) känns roligt men det är lite som att arrangera en gigantisk middag (med allt vad det innebär med inbjudningar, planering, dukning osv osv) för tusentals personer men bara tre dyker upp. Ungefär så funderade jag idag när jag gick där och frös om fingrarna och nästippen. När jag lite senare efter promenaden och efter det att jag tryckt i mig den sedvanliga kanelbullen på kanelbullens dag tänkte jag vidare. Kanske måste jag hitta på nånting nytt i bloggen? Dels för att jag själv ska bli inspirerad och dels för att kanske få lite skjuts på läsarantalet! Jo men det var ingen dum idé…och jag tror till och med att jag redan vet vad det nya ska vara!!!