Anspänning=Dukspänning.

IMG_4884Idag vet jag att jag kommer bli trött i händerna för det är dags att spänna dukar. Åtta stycken hade jag tänkt. Det är inte bara att svassa in i ateljén i målarrock och basker och börja måla inte. Det är en massa steg innan man står där med penseln i handen och gör sina mästerverk. Iallafall om man inte har råd att anställa någon som spänner dukarna eller om man inte har en massa lärlingar som gör vad som helst för att få vara i samma ateljé som du för att du är välkänd och respekterad konstnär. Nu har jag inget av de ovan nämnda så jag får helt enkelt göra det själv. Vet egentligen inte varför mitt motstånd att spänna dukar är så stort men det kan vara för att det är så många moment som kan gå snett (vilket det gör trots flera års spännande av dukar!). Att sätta ihop kilramarna är lätt men sedan kommer nästa moment som jag bävar inför. Att mäta upp den svindyra linneduken och sedan sätta saxen i den. Det har hänt flera gånger att jag har varit så nervös för att klippa i duken så hjärnan haft syrebrist med den följden att mina mätningar blivit helt galna. Ofta har flera centimetrar saknats och både kall och varmsvett har avlöst varandra. Om jag mätt rätt (vilket självklart också har hänt flera gånger) så kommer nästa moment och det är att spänna duken på kilramen. Då gäller det att de första klamrarna hamnar rätt och att man spänt duken det allra hårdaste man kan för i slutänden ska det låta som en trumma när allt är klart. Blir det fel på vägen (att man dragit ojämnt hårt till exempel) så blir det bubblor och det blir veck (i värsta fall kan hela kilramen ha kalvat) och man måste sprätta bort häftklamrarna man just satt dit. Att sprätta bort klamrar kan ju låta hur enkelt som helst men oftast har de borrat in sig djupt i duken och kilramen vilket gör det bökigt och svärordsframkallande. Det är verkligen ingen söndagspromenad att få loss dessa små rackare. När man väl dragit, spänt och häftpistolat, dragit, spänt och häftpistolat fyrtioelva gånger så är duken klar. I de bästa fall finns inte ett veck, inte en sneddragning och när du knackar på duken så skulle den lätt kunna platsa i en symfoniorkesters trumsektion. Hela proceduren (inklusive ruelsetid) är runt en halvtimme (om allt flyter på vill säga). Så det kan ni ha i åtanke när ni tittar på konst nästa gång. Det ligger mycket mer arbete bakom än bara ett motiv på duken som ni betraktar. Nä nu måste jag sluta blogga (ett sätt att smita) för jag har minst fyra timmar framför mig med hårt arbete.

6 reaktioner till “Anspänning=Dukspänning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.