Är man knepig så är man

IMG_4529.jpgJag hade stora planer idag. Med färdigspänd vit linneduk, storlek 90×80, på staffliet var jag redo att skapa något nytt. Något som uttryckte något kraftfullt. Kanske ett ansikte som beskriver hur livet kan kännas ibland? Sådär som när man bara vill skrika rakt ut för att man har ångest. Typ ”Skriet” av Munch. Fast just idag kände jag inte så. Varför skulle jag göra ett ångestansikte när jag var relativt glad? Nä det skulle inte bli bra. Jag kände mig varm och svettig. Det var fruktansvärt hett i ateljén och solen gassade in. Kanske inte så konstigt när det var 29 grader ute och ateljén befinner sig högst upp i huset med fönster åt alla håll. Stökigt var det också. Om jag städade lite så kanske inspirationen skulle komma till mig? Medan jag städade funderade jag på om jag istället skulle göra en hoppande kvinna i någon fladdrig klänning. Så kände jag mig idag. En kvinna med vit fladdrig klänning på en äng med en massa blommor i olika färger. Och stort vackert hår som lekte i vinden…nämen fy fan vad tråkigt och meningslöst! Det finns tusentals målningar med hoppande kvinnor på ängar i vita klänningar, nej jag måste hitta på något nytt! Något som inte är gjort. Något med mening. Jag fortsatte med städningen och den vita duken kändes som den blev större och som om den började kräva något av mig. Den stod där på staffliet och liksom glodde på mig…och jag som inte ens hade lagt upp färg på paletten. Nu hörde jag den vita duken börja prata med mig också. ”Gör nåt”, ”Kom på nåt”, ”Teckna på mig”, ”Färglägg mig”, STÅNGA MIG!!! Ja ja ja, jag ska! Madre Mia. Snabbt lade jag upp en sträng med Alizarin Crimson på paletten och jag kände hur svetten började limma fast tröjan på ryggen. Plötsligt var det som att ”Skriet”-idén kändes närmare än hoppande kvinna på en äng-idén. Fast jag visste inte. Ingen av idéerna kändes äkta. Va fan…ska jag kanske bara smacka på en massa färg och se vart det bär? Jag hade gjort det några gånger men det hade aldrig burit till något bra. Resultatet brukade bara bli en målning som såg ut som lapsgojs eller rent av bajs. Blandar man alla färger blir det bara brunt till slut. Vilken skit. Jag är värdelös. Varför ska jag måla överhuvudtaget? Jag vill bara härifrån. Mobilen ringde. Tjoho. Räddad av gonggongen. Jag bad duken om ursäkt, jag måste helt enkelt ta det viktiga samtalet som kom. Så rann jag snabbt ner från ateljén och smet ut i det vackra vädret och bort från den uppfordrande duken. I morgon kanske duken har lugnat ner sig.

3 reaktioner till “Är man knepig så är man

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.